torsdag 30 april 2015

Skaka liv i bloggen?

Kanske dags att skaka nytt liv i den här bloggen? Mycket har hänt sedan Halvmaran för två år sedan, på gott och ont. Knäproblem har tyvärr satt stopp för löpningen i långa perioder, och alla som gillar att springa kan nog gissa hur deppig jag varit över det. Men skam den som ger sig. Naprapat, kiropraktor, personlig tränare och rehabträning sex dagar i veckan var förra årets melodi. Därefter satte jag personbästa på 5 km, men fick nya knäproblem, på annat ställe...

Så i höstas bestämde jag mig för att jag behöver en alternativ konditionsträningsform. Jag kastade bort nervositeten och började på crawlkurs. Galet kul! Och mycket bra för både knopp och kropp! I ett svagt ögonblick anmälde jag mig till Vansbrosimmet. Så nu är det det som står på agendan! Håll tummarna!

lördag 14 september 2013

Jag gjorde det! Rapport från Stockholm Halvmarathon

Hurra, vad skönt det känns nu! Jag fixade det, och med ett resultat över förväntan. Här kommer en rapport från dagen:

Dagen började lugnt, läget kändes ok även om förkylningen egentligen inte var helt borta än men tillräckligt bra för att ändå springa. Ca en timme före start var jag inne i stan. Tyvärr blev det ändå stressigt. Köerna till toaletterna var lååååååååånga så jag kom sent till min startfålla och hamnade rätt långt bak, vilket jag egentligen inte hade tänkt. Starten gick, och efter en viss trevande början flöt det ändå på ok. Men sedan strulade tekniken för mig - jag hade inte tänkt på att loppets andra kilometer gick genom Klaratunneln, och då funkar inte Garmin-gps:en så bra.. Jag fick inte igång den efter tunneln heller utan tvingades att snabbt tänka ut en nödlösning: Få igång Runkeepern på telefonen som jag i sista stund bestämt mig för att ta med mig för att lyssna på musik (och på så sätt mota eventuella trötthetskänslor). Ska man springa långt och är osäker på vad man orkar är det ändå skönt med någon form av tidsstöd på vägen, så det var ett bra beslut trots att de första tre kilometrarna mest ägnades åt strul istället för att springa. Jag fick därefter kilometer-tid via runkeeper och totaltid via Garmin.

När jag sedan kunde fokusera på själva springandet insåg jag att det kändes riktigt bra, benen kändes lätta. Jag passerade 5 kilometer efter lite drygt 25 minuter och tänkte att det var bra att ha lite tid tillgodo till senare. Runt hela Kungsholmen var det riktigt roligt att springa - jag sprang med mitt sedvanliga leende på läpparna. Publik som hejar ger verkligen extra kraft, all heder åt dem! Tillbaka där vi började, vid slottet och passage på 13 km kändes fortfarande helt ok. Jag sprang fortfarande på lite drygt 5 minuter/km-tempo. Därefter, in på Söder, hade jag en liten svacka. Jag hade känt antydningar till magkramp dessförinnan, och med besvären på Midnattsloppet färskt i minnet så gjorde det att jag inte vågade dricka något annat än vatten. Jag började få lite energibrist, insåg jag. Men påpassligt nog var det dags för energibar-station strax därefter och jag tog mig tid att knapra i mig en bar och dessutom dricka lite sportdryck igen. Det gjorde susen.

Genom banans jobbigaste del, svagt men långt uppförslut i Tantolunden, hade jag gott om energi igen. Tyvärr blev banan smal, och det var många av mina medlöpare som inte hade samma energi så det blev lite trångt och stockning. Att kryssa mig fram kände jag inte för så det var bara att acceptera att det fick gå lite långsammare. Sista biten, plant och svagt utför, kunde jag dra på tempot igen. Faktiskt hade jag nog kunnat springa ännu fortare men jag var rädd för att ta tvärslut.

I mål, och klockan stannade på 1:47:35 - det var ändå betydligt snabbare än vad jag hade vågat hoppas på. Och jag var inte ens speciellt trött! Härlig känsla! Nästa gång vet jag vad jag kan. Då törs jag dra på lite mer från start.


För ett år sedan orkade jag nätt och jämnt springa en mil. Och ont fick jag efteråt. I dag har jag sprungit 21098 meter. Och är inte ens trött. Det är faktiskt alldeles fantastiskt!!

fredag 13 september 2013

Dan före dan - i morgon springer jag Stockholm Halvmarathon



- Nummerlapp hämtad
- Kläder tvättade
- Skor kontrollerade
- Kartan studerad
- Taktik uttänkt (springa i så jämn fart som möjligt, dricka på i princip alla dricka-stationer)

Då så. Då kör vi! Tagga!

torsdag 12 september 2013

Springterapi

Här i min skog behöver jag inte prestera
Det räcker att jag andas
In och ut.

Här i min skog behöver jag inte vara trevlig
Det räcker att jag sätter
fötterna på stigen
Den ena framför den andra.

Här i min skog finns ingen stress
För vem finns här
som bryr sig om det?

Här i min skog lyssnar jag istället på vinden
och löven och gräset
Inte några krav.

Här i min skog känner jag istället mitt hjärta pulsera
och hör mina andetag.

Här i min skog blir jag fri
och tankar mig full
med energi.

Två dagar kvar, sen smäller det

Två ynka dagar kvar. Sen är det dags. Det känns nästan lite konstigt när jag har haft det som mål sedan i vintras. Sista veckan har bara svischat förbi - jag har knappt hunnit tänka och än mindre förbereda mig inför loppet. Möjligtvis är det lika så bra, då har jag ju heller inte hunnit bli nervös.

Väderprognosen inför lördag ser i alla fall alldeles strålande ut:










Det enda som oroar mig är den irriterande känslan av ett virus i kroppen. Det kliar lite i halsen, och har gjort det ända sedan i helgen. Det blir inte värre, men heller inte bättre. Jag vet hur mycket mindre ork jag brukar ha när jag känner så här. Dunderkurs-tips någon?

I morgon hämtar jag ut nummerlappen. Kanske blir det mer verkligt då att det snart är dags.

söndag 8 september 2013

Jag kom tvåa i Hagaloppet!

Motivationen är härmed officiellt tillbaka. Jag kom tvåa! Av tjejerna då. Men ändå! Det har nog aldrig tidigare hänt. Jag är barnsligt stolt.

Startfältet var inte jättestort ska erkännas, men jag hade startnummer 1054 så uppåt tusen deltagare var det nog i alla fall. Förutom placeringen är jag grymt nöjd över tiden - 47:32 officiellt, men några sekunder snabbare enligt min egen klocka. Tiden började räknas från startskottet och så kaxig är jag inte att jag ställer mig längst fram i en startfålla, så det tog några sekunder innan jag var iväg. Det var personligt rekord med TVÅ MINUTER! Jag kände på mig att det skulle gå rätt snabbt, benen var pigga och vädret var fint. Dessutom var banan bara lite lätt kuperad. Och så hade jag ju Daniel Tjernström att ta rygg på. Tyvärr var just han en aning för snabb för mig, men det fanns andra jag kunde få bra draghjälp av. När jag kom in på andra varvet och funktionärerna började ropa att jag var andra tjej trodde jag först att det var ett skämt. Men när jag passerade funktionär nummer tre och fyra som sa detsamma fick jag lite extra fart under galoscherna. Sista kilometern, dessutom seeeg uppför, tog jag på ren vilja. Benen var redo att lägga av vid det laget, men med lite pannben fixade jag det ändå.

Tyvärr hade min egen hejaklack gått för att äta i Koppartälten istället så de missade alltihop, speakern som ropade ut mitt namn och min lilla kollaps efter målgång. Men jag stoppar in det i huvudet som en liten karamell att ta fram nästa gång motivationen tryter.

Nu ska här springas halvmara!

lördag 7 september 2013

Vikande motivation - bota med ett oplanerat lopp?

Plötsligt var hösten här på riktigt. Och livet fylls med heltidsjobb och barnens aktiviteter. Någonstans mellan deras 11 träningar i veckan (ja, det är inte klokt!) ska jag klämma in mina egna. Eventuellt vill min man träffa mig lite ibland också. Och så måste jag sova. Det är inte alltid helt lätt att få ihop ekvationen.

Höstens mörker gör mig dessutom märkbart tröttare vilket kräver en högre träningsmotivation för att verkligen komma iväg. Just den här veckan har det känts lite extra segt. Jag har ärligt talat inte haft någon större lust att ge mig iväg ut och springa. Men så fick jag nys om det nystartade Hagaloppet och i samma veva om det sympatiska initiativet Prins Daniels lopp för barnen. Jag började med att anmäla mina minsta barn till det senare, men tänkte sen att vad sjutton - varför inte springa Hagaloppet som ett extra motiverande träningspass? Jag vill ju ändå inte springa för långt såhär veckan innan halvmaran, men springa behöver jag för att inte tappa ork. Så nu får det bli så. Det får bli Hagaloppet i morgon med inte alltför stora prestationskrav, bara lite extra pepp. Hoppas det blir kul!